TolfteTill Femtonde Dagen
Som jag var ganska övertygad om att det sedan länge hade dött .
Det är något i dig som jag inte riktigt förstår mig på , det är något i dig som är en del av mig och det känns som jag inte kan klara mig utan den.
Jag vet inte vad som är värst , att specifikt sakna någon eller att gå runt och sakna något man inte vet vad det är. Något som man en gång bar på men som sedan blev tagen ifrån en av någon annan .
Jag vet inte vad ärlighet är men ibland känner jag mig så oärlig. Inte för att jag ljuger utan att jag inte kan samla modet och säga vad jag tycker ibland . Det kanske är för jag är rädd för att jag ska låta som någon ur en usel gammal kärleks film . Jag säger inte rakt ut att du är vacker , jag kan inte säga att jag verkligen tycker om dig och jag önskar att jag kunde stoppa tiden bara en stund när jag håller dig i min armar . Jag vill kunna säga att jag ser en glöd i dina ögon att dina leende svalkar min ibland oroliga själ . Jag önskar att jag kunde fånga alla dina leenden i en burk för att sedan släppa ut i min ensamhet . där de skulle åka runt i rummet som färgglada fjärilar framför ett litet barn
Men jag har någon konstig förbannelse i mitt minne , jag kan inte minnas det jag tycker är vackrast. Jag kan bara se på medans jag ser dina ögon , din figur , ditt leende försvinner sakta ur mitt minne .
Jag skriver till dig , inte på papper eller på datorn . När jag är nära dig skriver hur vacker och underbar du är över hela din kropp med mina händer . Även om du inte kan läsa det så hoppas jag att du kan känna vad jag tycker och känner i det som står skrivet . Jag låter antagligen fånig och svammlande . Men jag tycker verkligen om dig och det känns som jag tog med mig en bit av dig i mitt hjärta hem . Jag hoppas du saknar det lika mycket som den bit jag lämnad i ditt. Jag behöver egentligen inte skriva något av det här , det står ju redan skrivet över din rygg , mage och hals..
Först det tråkiga ur en hälsopedagogisk synvinkel: Hyfsat med promenader , ca 20m gitarrspelande att ta igen
Sen det intressanta för skvallerfluktare..
Jag säger inte mycket mer än att det är till Ellie , innehållet får presentera sig självt
Det är konstigt när man lämnar någon och inte förstår att man inte synns nästa gång som man vaknar. Jag vet inte varför jag saknar dig så mycket , antagligen för att du väckte något i migSen det intressanta för skvallerfluktare..
Jag säger inte mycket mer än att det är till Ellie , innehållet får presentera sig självt
Som jag var ganska övertygad om att det sedan länge hade dött .
Det är något i dig som jag inte riktigt förstår mig på , det är något i dig som är en del av mig och det känns som jag inte kan klara mig utan den.
Jag vet inte vad som är värst , att specifikt sakna någon eller att gå runt och sakna något man inte vet vad det är. Något som man en gång bar på men som sedan blev tagen ifrån en av någon annan .
Jag vet inte vad ärlighet är men ibland känner jag mig så oärlig. Inte för att jag ljuger utan att jag inte kan samla modet och säga vad jag tycker ibland . Det kanske är för jag är rädd för att jag ska låta som någon ur en usel gammal kärleks film . Jag säger inte rakt ut att du är vacker , jag kan inte säga att jag verkligen tycker om dig och jag önskar att jag kunde stoppa tiden bara en stund när jag håller dig i min armar . Jag vill kunna säga att jag ser en glöd i dina ögon att dina leende svalkar min ibland oroliga själ . Jag önskar att jag kunde fånga alla dina leenden i en burk för att sedan släppa ut i min ensamhet . där de skulle åka runt i rummet som färgglada fjärilar framför ett litet barn
Men jag har någon konstig förbannelse i mitt minne , jag kan inte minnas det jag tycker är vackrast. Jag kan bara se på medans jag ser dina ögon , din figur , ditt leende försvinner sakta ur mitt minne .
Jag skriver till dig , inte på papper eller på datorn . När jag är nära dig skriver hur vacker och underbar du är över hela din kropp med mina händer . Även om du inte kan läsa det så hoppas jag att du kan känna vad jag tycker och känner i det som står skrivet . Jag låter antagligen fånig och svammlande . Men jag tycker verkligen om dig och det känns som jag tog med mig en bit av dig i mitt hjärta hem . Jag hoppas du saknar det lika mycket som den bit jag lämnad i ditt. Jag behöver egentligen inte skriva något av det här , det står ju redan skrivet över din rygg , mage och hals..
No comments:
Post a Comment